Speltest: Assassin's Creed 2

Den som har levt i abstinens av lönnmord sedan 2007 kan se fram emot en förbättrad uppföljare av Assassin's Creed som med genuin känsla för detaljer blåser liv i den italienska renässansen.

I samarbete med 1kb.se

Assassin's Creed kom som en storm och totalknockade mig för ett par år sen. Det var bland det vackraste jag någonsin sett, med sina böljande stadslandskap och den friflytande navigationen över hustaken var något jag kunde ägna timmar åt.
 
Det visade sig, så klart, att det även fanns mycket att ogilla. I princip alla sidouppdrag var lika enformiga som att levla i ett mmorpg, hela konceptet med att samla in flaggor gjorde mig i det närmaste självmordsbenägen av ren och skär idioti och mot slutet till kände jag mer att jag spelade House of the Dead eftersom spelet degenererar till en orgie av strider. Dessutom var handlingen enormt...märklig. Något jag förvisso gillade, men tydligen gjorde många andra inte det.




Laga det som är trasigt, förbättra det som är helt

Ubisoft måste ha lyssnat på vissa av sina kunder i alla fall, eftersom spelet är väldigt, väldigt mycket mer mångsidigt nu. Borta är alla identiska uppdrag och insamlandet av tusentals flaggor - ersatta av någorlunda småintressanta diton och insamlandet av reliker och annat krimskrams. I praktiken antar jag att det i grund och botten fortfarande är samma sak men det är tanken som räknas och det känns åtminstone mer varierat nu.

Till skillnad från sin föregångare har du, i rollen som Altaïrs efterträdare Ezio, också tillgång till ett inventarie att fylla med medicin, vapen, skydd och annat som är bra att ha. För att stöda upp detta system har Ubisoft fyllt alla italienska renässansstäder med butiker, skatter och folk att råna (och/eller mörda, välj själv). Det fungerar väldigt bra och blåser mycket välbehövt liv i spelvärlden, som i Assassin's Creed kunde kännas väl statisk och spelarcentrerad.



Lönnmördarstaden, till din tjänst

Assassin's Creed 2 handlar om maktkamperna i renässansens Italien, och som sonen i en adelsfamilj som sätts dit av tempelriddarna har du en hel del kontakter. Via dessa får du tidigt i spelet makt över en mindre by på den italienska vischan.

Den lilla lantortsstaden fungerar som en lokal hubb varifrån du kan utgå när du ska iväg på äventyr, men det finns också möjligheter att rusta upp skyffet med butiker, soldater, horhus och annat som är bra att ha. Detta höjer värdet på den lilla byn vilket ger dig möjlighet att köpa bättre utrustning och få en passiv inkomst.

Dra fram historieböckerna...

Det märks tidigt att Assassin's Creed 2 är extremt välgjort och att mycket tid spenderats för att få känslan att bli så genuin som möjligt. Genom hela upplevelsen finns massor av information om renässansbyggnader, folket, adelsmän, tjänster, och liknande för den som är intresserad. Allt är frivilligt, så klart, men jag tycker i alla fall själv att det är trevligt att veta vems hus det är jag länsar och vem det är jag mördar.

Om du köper spelet i Sverige är det dock, tyvärr, på svenska. Ja, det stämmer. Röstskådespelarna talar engelska men all text är på svenska och det går inte att ändra på. Jag uppskattar tanken och resultatet är imponerande bra men jag vill inte bli tvingad att använda svensk text.

Sammantaget är Assassin's Creed 2 en utmärkt spelupplevelse och ett klart steg i rätt riktning vad gäller seriens framfart. Om det blir en trea? Well...den som lever får se. Tills vidare tycker jag att vi passar på att avnjuta del 2.

Assassin's Creed 2

Daniel Warsén