Speltest: Dark Void - Jetpackaction utan udd

Klichéer och det redan beprövade utmärker Capcoms skjutarspel som till och med gör en simpel sak som jetpack-flygning komplicerat.

I samarbete med 1kb.se

Cover-baserade skjutarspel börjar komma i allt större antal, och som vanligt när en speltyp blir vanligare krävs mer än bara ett välgjort yttre för att sticka ut från mängden och locka till inköp. Knorren med just Dark Void skulle kunna vara de luftbaserade strider med hjälp av en maskingevärsbestyckad jetpack på vår protagonists rygg.

Tanken är rolig och bitvis är det ruggigt kul att flyga runt och panga ner ondingar, men betänk följande: du är en icke-berustad människa med århundradets tråkigaste frisyr och de är superavancerade elakingar i enorma stridsfarkoster med plasmakanoner. Problemet säger sig självt och även om Will är den typen av actionhjälte som måste vara gjord av ett svart hål med tanke på hur mycket ammunition han kan absorbera känns det som om utvecklarna egentligen tänkte att du ska ta skydd även i luften. Trots att inget finns. Istället krävs ganska avancerade luftmanövrar och väldigt defensivt beteende. Det är mycket tillfredställande att lyckas men väldigt frustrerande att misslyckas.



Klichéer enligt checklista

Ondingarna för den här gången är de opersonliga och dimensionslösa Watchers, som håller till i Bermudatriangeln. Ni vet, det där spännande stället där skepp försvinner spårlöst och flygplan kraschar av oförklarliga skäl. Det är precis det som händer Will och hans "tuffa" ex-flickvän Ava när deras märkliga äventyr i The Void inleds. Handlingen är faktiskt ganska intressant och bitvis spännande även om utvecklarna ganska uppenbart gjorde en checklista på vilka klichéer de bara måste ta med.

Förutom jetpack-delen av spelet är det också mycket det Dark Void handlar om - klichéer och det redan beprövade. Ava är alla kvinnliga sidekicks/loveinterests någonsin i actionspel, Will är så mycket en kopia av Uncharteds Nathan Drake att han flyter över på "creepy stalker"-territorium och har du spelat något tredjepersonsactionspel de senaste fem åren kan du plocka upp Dark Void utan att ens titta på kontrollschemat. Jag undrar nästan om det är så att utvecklarna Airtight Games trodde att om de försökte sig på något mer innovativt skulle vi explodera i en kaskad av meterhöga väggar och kassa one-liners.

Vart tog multiplayer vägen?

Något jag tror garanterat hade räddat Dark Void är ett flerspelarläge. Att flyga runt med jetpacks i Grand Canyon-inspirerade dalar och göra luftpiruetter för att undvika korseld från två motspelare från andra sidan världen hade varit fantastiskt roligt. Tyvärr går det inte då Airtight i sin oändliga vishet valde att inte inkludera någon form av flerspelarläge. Får jag fråga varför?

Dessvärre blir det sista spiken i Dark Voids mediokra kista - när enkelspelarläget är slut är spelet också det, och det kommer bara bli ihågkommet som "det där spelet där du flyger runt med jetpack". Synd, för det kunde ha blivit bra mycket mer.

Dark Void

Daniel Warsén