Test: Bayonetta är ett vansinnigt bra spel

En berättelse om en häxa i bdsm-kläder som kämpar mot gud och hans ängelhantlangare - vad kan gå fel? Nästan ingenting visar det sig. Daniel Warsén har testat.

I samarbete med 1kb.se

Bayonetta var ett av de mest upphajpade spelen från fjolåret och många nördar har dreglat över tanken att ta kontroll över den sexiga och tuffa häxan i ett God of War-inspirerat äventyr. Nu har det (bokstavligen) landat i våra krysslådor och spelstationer och frågan alla ställer sig är så klart; hur bra är det? Väldigt bra, är svaret.

Stil så att det dryper om det
Spelet har en märklig tendens att låtsas vara seriöst för att i nästa sekund dra på sig clownnäsan och spotta ut allsköns nonsens eller tokigheter åt spelaren. Det verkar tämligen medvetet och är gjort med sån klass och stil att jag inte kan annat än gilla det - trots de ibland totalt vansinniga mellansekvenserna.




Stil och klass är något Bayonetta har så att det blir över till hela året och allt smälter samman på ett skönt sätt - arkitektur, ambiens och all bakgrundshistoria funkar verkligen och understryker Bayonetta-teamet som några som verkligen ville skapa något speciellt.

Friflytande strider
I ett beat 'em up-spel är det livsviktigt att kontrollen är snabb, responsiv och enkel att förstå, samtidigt som den tillåter avancerade rörelsemönster för att inte spelaren ska känna att allt är en monoton knappmanglare.

Bayonetta lyckas på ett väldigt smidigt sätt kombinera enkelt och avancerat, även om det känns som om det nästan finns lite väl många kombinationer för att kunna komma ihåg dem alla - eller lyckas fyra av dem i stridens hetta. Framförallt gillar jag dock avslutsattackerna, eller som de heter, "tortyrattackerna". Sparka skiten ur en ängel, trolla fram en järnjungfru, släng in stackaren i den och mangla på knapparna för att trycka till så hårt som möjligt - desto hårdare, desto mer bonuspengar för att handla elakare vapen och bättre hjälpmedel.

I helvetet kan ingen höra dig skrika
Spelets namne, häxan Bayonetta, är lierad med helvetets makter och har till sin hjälp demoner och sånt sattyg. Den bäste är förstås butiksägaren som tillhandahåller vapen, uppgraderingar av både dig själv och dina prylar samt hjälpmedel av olika slag. Om du skulle känna att du inte har nog med knappkombinationer att slänga av när du mördar änglar kan du här även köpa flera. För mer effektivt mördande, som det heter.

Handlingen i Bayonetta är nästan så knäpp att den är svår att ta på allvar och även om den är rolig är det knappast för den du spelar. För den fingerflinke finns tillfälle att verkligen skina i stridssystemet och det finns en väldigt återspelbarhet för att försöka få så bra resultat på strider och bossar som möjligt, eller att testa sina vingar på en svårare svårighetsgrad. Glöm bara inte att sätta plåster på tummarna när de börjar blöda efter allt knapptryckande.

Bayonetta

Daniel Warsén